mera NY

Andra dagen i New York gick vi upp tidigt och tog tunnelbanan till södra spetsen av Manhattan för att ta färjan över till Staten Island.

Det var grått och igenmulet men utsikten var fantastisk ändå, om än lite suddig.

Efter att ha spanat in Frihetsgudinnan från färjan promenerade vi uppåt mot Wall Street för att spana på affärsmän och kvinnor i kostymer, vidare förbi World Trade Centers 9/11-memorial och upp till China Town där vi åt lunch på kanske USAs bästa dumplingställe.

Wall Street.

Kaffe-/benvilarpaus.

Små ångkokta guldklimpar. Inte ofta man äter något som ger en foodgasm för 12kr lådan.

Dana i dumplinghimlen. Alternativt hans bästa imitation av en jordekorre.

Empire State Building.

På Brooklyn Bridge. Ser rätt folktomt ut men var knökat.

Vid det här laget var vi genomsvettiga och med ben som kokt spagetti. Inte en turistattraktion i världen hade kunnat locka oss att gå ett steg till. Istället hittade vi en liten pub med 42 öl på tapp där vi hann smita in precis lagom till att regnet började vräka ned. Efter några öl och en tupplur på hotellet var det dock dags igen. Times Square by night och Bryant Park (känner man igen som Project Runway-tittare, gick runt och sa ”in Fashion, one day you’re in, next day you’re out” med Heidi Klum-röst till mig själv genom hela parken).

Bryant Park.

Efter en och en halv dag var vi rätt nöjda. Jag, och Dana också tror jag, föll verkligen pladask för New York. Det är kanske världens största kliché men vi blev helt förälskade och det är inget dåligt betyg för Dana ogillar städer i allmänhet. Vi hade tänkt fortsätta resan nordöst ut men när det väl börjat regna så slutade det inte och då känns tältande inget vidare lockande så istället blev det en elva timmar lång bilfärd hem. Nu njuter vi av de sista dagarna av semestern och allt vad barnfrihet innebär, på torsdag kommer vårt lilla troll tillbaka.

New York

Sex timmar efter att vi börjat köra på onsdagsmorgonen åkte vi in i New York. Parkerade på flygplatsen och tog bussen ned till Manhattan.

Den här bilden tog jag genom bilrutan när vi körde in i New York. Helt overkligt kändes det. Att den skyline som man sett otaliga gånger i filmer var där, rakt framför oss.

Hotellet vi bodde på gick i marockanskt tema och låg mitt i centrala Manhattan. Ett riktigt bra val var det för vi betalade för sämsta rummet med två enkelsängar och delat badrum men blev uppgraderade till ett rum med den fluffigaste största sängen och eget badrum med stor inglasad dusch (lyx för oss som bara har badkar hemma och suktar efter ”stå-dusch” varje dag). Vi började med en promenad i Central Park  som bara låg fyra kvarter från vårt hotell.

Dana hittade en gammal man som tränade inför New York maraton. Han verkade dock ner intresserad av att berätta allt om Central Parks lyktstolpar än att faktiskt springa. Vi fick ta en avstickare in i parken för att skaka av honom efter ett tag. Och tur var det för i mitten av parken hittade vi den här lilla sjön med värsta utsikten.

Här hade jag kunnat sitta hela dagen. Älskar känslan av att vara en sjukt liten människa omringad av sjukt stora byggnader. Efter rundan i Central Park fortsatte vi ned mot Times Square.

Det var också helt surrealistiskt. Sjukt mycket folk, sjukt stora blinkande billboards och helt crazy.

Efter det gick vi tillbaka till hotellet och kraschade. Det tar på krafterna att vara turist. Dels för att det är helt galna avstånd fastän Manhattan är en ö och dels för att New York har har en ljudnivå som inte liknar något annat. Taxibilar som tutar, människor som skriker på varandra och det allmänna myllret av åtta miljoner människor plus turister som trängs i en och samma stad. Vi bodde i korsningen Broadway och 103rd street vilket betyder att vi bodde 103 kvarter (”blocks”) norr om södra spetsen av Manhattan. Det är rätt många gator för en ö.

Lake Placid

På väg hem efter fem grymt bra dagar. Vi har just passerat kanadensiska gränsen och har en timma kvar hem, tio timmar körda. Solen håller på att gå ned och himlen är rosa. Needless to say så längtar jag inte direkt tillbaka till förorten. Jag hade kunnat stanna kvar i New York.

Vi började med två nätters camping i Lake Placid och en heldag vandring i Andirondack Mountains. I måndags hann vi inte så mycket mer än att köra till nationalparken, slå upp tältet och gå en promenad runt byn innan vi däckade i tältet. En öl eller två (världens bästa, enligt Dana) på det lokala mikrobryggeriet hann vi också med. Dana hade varit där för tio år sedan och mindes ölen Ubu Ale sedan dess och styrde bestämt kosan åt bryggeriet så fort vi kommit fram och låtsades att vi bara ”råkat” gå förbi.

Lycklig man med sin Ubu Ale.

Jag har en egen grillsås i USA.

The Lake i Lake Placid.

25 kilometer i bergsterräng hann vi med under tisdagen, en vandring som tog från nio på morgonen till skymning vid sextiden.

En liten sjö med iskallt vatten och ett litet vattenfall hittade vi. Dana badade i ungefär fem sekunder och jag doppade ena foten.

Klockan sex på onsdagsmorgonen vaknade vi, packade ihop tältet och började köra söderut mot New York City.

mot NYC

Idag åker vi på semester! Min vilja är starkare än Danas och om någon timma åker vi mot New York. Som jag har längtat. Första stopp blir två nätters camping vid Lake Placid i norra delen av New York State innan vi åker till The City på onsdag.

Igår fick jag reda på att jag gick igenom intervjun jag hade i måndags med FNs organ för kvinnors rättigheter (det gick tydligen bättre än det kändes, var fruktansvärt nervös) och nu är jag UN Women-volontär. Wohooo!

Här hängde vi hela eftermiddagen igår, vid Britannia Bay. Dana vindsurfade och jag sprang en runda på sju kilometer i konstant motvind. Bilden är dock från här om dagen när vi gjorde exakt samma sak fast i solnedgången, mycket vackrare än igår då allting var grått och regnigt.

MOT NEW YORK!

falklandsyoghurt

När jag är på mitt absolut sämsta humör, då finns det typ ingenting i världen som kan få mig att sluta vara sur. Förutom när Dana försöker prata svenska. Då låter han så rolig att jag dör inombords och kan inte hålla mig från att le hur mycket jag än försöker se irriterad ut. Som imorse när jag vaknade med världens huvudvärk för att vi drack one too many öl igår kväll.

Dana: What’s up? Why are you so grumpy?
Jag: Head ache.
Dana: Stackars huvudet. Du huvudetvärk, ja?
Jag: Can you just be quiet.
Dana: Men du älska mig.

Då kan jag inte vara sur, hur gärna jag än vill. Eller som här om dagen när vi var ute och cyklade och jag sa åt honom att googla något vi argumenterade om och Dana på svenska skriker ”ogooglebart!” Hur söt som helst. Något som däremot inte alls är speciellt sött är hur extremt obildad han är om sådant som jag tycker är mest intressant av allt. Som internationell politik och kultur. Det går liksom inte diskutera saker med någon som tror att Djibouti är huvudstaden i Somalia och att Falklandsöarna och Balkan är samma sak.

D: This is Balkan yoghurt.. where is the Balkans anyway?
C: Are you kidding..?
D: No, I always thought it was close to the coast of Argentina but it tastes like Greek yoghurt.
C: That’s the Falklands. NOT the same thing.

phó bo

Dana hade sin sista intervju av tre idag för jobbet han förhoppningsvis har landat nu. Jag hänkade på ned till stan och promenerade runt i solen, hittade en park, åt lönnsirapsgodis från turiststånden tills jag hade världens sockerchock och shoppade lite nya jobbkläder.

Två och en halv timmar (!) senare kom Dana ut från sin intervju, sken som en sol och glädjeskuttade ned för gatan. Vi åkte till China town och firade att det gått bra med vietnamesisk Phó som är vår absoluta favoritmat här.

Nyklippt och så glad som man bara kan vara efter att typ ha landat drömjobbet.